Hon som skriver har förlorat sin bror och hon skrev om saknaden och alla känslor man känner över att förlora någon som står en nära..Jag började tänka på min pappa och hans tillstånd och hur jag själv kommer reagera den dagen han inte finns hos mig längre.
Min pappa har prostatacancer.
För att hålla tumören och hans psa-värden i schack äter han en cellgift i tablettform. Nackdelen med dessa är att de orsakar en typ av kemisk kasterering. Läkare har sagt att om de opererar är det en stor risk att han blir inkontinent och så fort han hörde det så ville han inte opereras. Jag och han har haft stora diskussioner om detta och han tycker inte att jag skall lägga mig i, men herregud, det är ju min pappa, han betyder allt för mig!
Jag försöker få honom att förstå att hans värden kan ju snabbt ändras och då kan det vara försent att operera bort tumören , men han är benhård i detta- Jag vet inte riktigt vad jag skall göra härnäst för just nu är vi verkligen i noll-läge han och jag-
Jag har läst på väldigt mycket på internet och även följt vissa andra fall med prostatacancer och visat honom statistiken på utfallet i den formen av operationer men han är övertygad om att det är just han som kommer hamna i den där procentandelen som det inte gär bra för..
Är det någon som varit med om nått liknande och har ett gott råd att slänga min väg så är jag idel öra...
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar